Swedbank skriver i sitt senaste nyhetsbrev att reformtakten måste öka. Givet att den ekonomiska konvergensen i Eurozonen försvagas. Swedbank pekar på att konvergensen inom eurozonen fram till 2007 var tydlig gällande BNP-tillväxt, priser och räntor – men situationen var inte uthållig.
Stig Björne
Ökade skillnader har därefter varit ett faktum, samtidigt som utvecklingen under hela 2000-talet skiljde sig gällande löner, produktivitetstillväxt och bytesbalans. Krisländerna i eurozonen drog nytta av de låga räntorna och kapitalinflödena, men underlät att genomföra de reformer som krävdes för att tillhöra valutaunionen.
Och där är ju Grekland att bra exempel på hur man inte skulle göra. Man bör betänka att de flesta länderna som genomgår en kris idag hade mycket höga räntor, hög inflation och en svag valuta. Allt detta trollades ju bort när man kom in i EMU och fick Euron som valuta.
Swedbank menar nu att obalanserna har börjat minska och att krisländernas bytesbalans är på väg mot överskott, medan kärnländernas (bland annat Tyskland) överskott sjunker något. Interndevalvering (sänkta lönekostnader inte minst) och recession i krisländerna medverkar till detta. Man ställer sig dock frågan om utvecklingen blir uthållig även efter den akuta krisen är över. Swedbank pekar på att det krävs reformer för att mer varaktigt utjämna obalanserna. Samtidigt ökar trycket på Tyskland att tillåta högre kostnads- och prisökningar, något som på marginalen kan underlätta för krisländerna. Istället är det avgörande att reformer genomförs i krisländerna som ökar konkurrenskraften.
Man pekar på att det svenska näringslivet historisk har haft en hög produktivitetstillväxt, måttligt ökande kostnader och bra placeringar i konkurrenskraftsundersökningar. Man ska dock betänka att detta gäller det senaste 10-15 åren. Under 1980-talet var situationen en annan där det krävdes ständiga devalveringar för att återfå konkurrenskraften.
I analysen pekar man på att produktivitetsförbättringarna i det svenska näringslivet avtog redan före krisen och pekar på ett strukturellt skift. F & U-andelen av BNP sjunker. Svenska företag kan inte räkna med hjälp från en kraftigt sjunkande krona. Konkurrensen tilltar från tillväxtländerna och eurozonens kris riskerar att bli långvarig. Det gäller att bibehålla volymmarknader i Europa samtidigt som fokus även behöver öka på att finna nya avsättningsmarknader i tillväxtländer för svenska exportprodukter.
Swedbank pekar på att euroländernas ekonomiska tillväxt konvergerade fram till och med 2007 med vissa undantag. Irland, Spanien och Grekland växte snabbare än genomsnittet i Eurozonen, medan motsatsen gällde för Portugal och Italien. I de två sistnämnda länderna har BNP-nivån i princip varit oförändrad sedan början av 2000-talet. (Ingen tillväxt på 10 år!)
Valutaunionen var tänkt att bidra till ökad Konvergens men under finanskrisen ökade de nominella skillnaderna igen och de realekonomiska blev mycket tydliga.
Länder där ekonomin har vuxit starkt är Finland – som finns inom Eurozonen och Sverige som finns utanför Eurozonen. Detta trots att länderna har en BNP-nivå som överstiger genomsnittet i Eurozonen. Detsamma gäller Storbritannien, medan Danmark halkat efter. Eurozonens två största länder – Frankrike och Tyskland – har haft en BNP-utveckling som motsvarat genomsnittstillväxten i Eurozonen.
Utvecklingen av konsumentpriser har gått snabbast uppåt (sedan år 2000) i Grekland, Spanien, Italien och Portugal, medan priserna stigit långsammast i Tyskland, Sverige, Finland, Danmark och Nederländerna. Före krisen tillhörde Irland gruppen med högst inflation fram men har därefter haft en deflatorisk utveckling – landet har haft den lägsta pristillväxten sedan 2005, medan de övriga krisländerna alltjämt svarat för den högsta inflationen med basåret 2005.
När de nominella räntorna i krisländerna Grekland, Spanien och Irland närmade sig den tyska nivån skedde en snabb uppgång i fastighetspriserna. Den starkare prisutvecklingen bidrog till än lägre realräntor som i sin tur ökade fastighetspriserna, bostadsinvesteringarna, den privata konsumtionen och importen.
Stora inflöden av pengar spädde på utvecklingen. Det som skiljer Grekland mot de andra länderna var att dem grekosla lrisen främst uppkom genom en odisciplinerad finanspolitik som ökade budgetunderskotten och statsskulden, och sänkte omvärldens förtroende för landets förmåga att klara betalningarna. I förlängningen påverkades krisländernas finansiella stabilitet, och de tvingades rädda banker vilket förvärrade statsskuldsproblematiken.
Nedan en översikt av BNP-tillväxt i ett antal EMU- och EU-länder, 2000-2011
2000-07 2008-11 2000-11
Sverige 24,0 2,1 26,5
Finland 25,7 -2,8 22,2
Spanien 25,8 -3,5 21,5
Irland 36,4 -12,8 18,9
Storbrit. 22,8 -4,1 17,4
Nederländ. 15,8 -1,5 14,1
Grekland 24,4 -15,4 13,5
Tyskland 11,1 1,6 12,9
Eurozonen 14,3 -1,6 12,5
Frankrike 12,9 -0,4 12,4
Danmark 12,0 -5,4 6,0
Portugal 7,4 -5,1 1,9
Italien 6,3 -5,3 0,7
Som synes kommer både Sverige och Finland väl ut av den jämförelsen.
Stig Björne
About Stig Björne