Sveriges demografiska utveckling har haft en tämligen entydig trend under ett sekel. Städerna växer och befolkningen på landsbygden minskar. Tills någon gång runt 1950 så ökade även befolkningen i mindre städer i perifert belägna kommuner.
Bakgrunden var den allmänna trenden av industriell uppbyggnad på olika orter som krävde arbetskraft och folk lämnade landsbygden av dessa skäl. Men i takt med att industrin behövde mindre arbetskraft och servicesektorns expansion (inte minst den offentliga) försköts befolkningstillväxten mot framför allt storstadsregionerna och regionala centra. Trenden har blivit allt mer påtagligt under de senaste decennierna. Inte minst från den ekonomiska krisen i börja på 1990-talet till finanskrisen 2008-2009.
I Sverige finns 290 kommuner och endast 115 stycken av dessa har vuxit befolkningsmässigt under perioden medan hela 175 har minskat. På sina håll har takten i förändringarna varit stor under den gångna 15-årsperioden.
Den kommun som ökat befolkningen mest är Värmdö i Stockholms län. Där har befolkningen ökat med hela 44 procent. Pajala i Norrbottens län är den kommun där befolkningen har minskat mest – med inte mindre än 22 procent.
Vilka drivkrafter ligger bakom?
De kan sammanfattas i ett flertal varav vissa hänger ihop med andra. En central förändring är expansionen av högskolor och universitet. Utbyggnaden av högskolan under 1990-talet var mycket stor. Antalet studieplatser vid högskolor och universitet har ökat med ca 150 000. Betänker man att de som studerar har flyttat från mindre orter till högskoleorterna så förstår man varför 175 kommuner har minskat befolkningen.
Bland de kommuner som gynnats av utbyggnaden av högskoleplatser i demografisk mening återfinns bl.a. Umeå (+14 procent), Växjö och Örebro (+12 procent) samt Jönköping och Linköping (+9 procent). I stort sett kan konstateras att förutom storstadsområdena är det bara högskoleorterna runt om i landet som vuxit under perioden.
Andra orsaker är den tydliga urbanisering som skett till följd av en förändrad arbetsmarknad och skiftande attityder. Yngre människor har i stor utsträckning valt att flytta till våra tre storstadsområden. En viktig förklaring till detta är att ungdomar flyttar för att man söker en ny livsstil, en livsstil som bara storstaden kan erbjuda. Dessutom försvann en stor mängd arbetstillfällen inom industrin runt om i landet under krisen i början av 90-talet. Dessa jobb återskapades aldrig under högkonjunkturen utan det visade sig att jobbtillväxten skedde framförallt i våra tre storstadsområden med sin större marknadsdynamik och innovationskraft. Hög befolkningskoncentration ger ett stort underlag av olika typer av tjänster och handel. Det går att mäta om man tittar på branschbredden i en kommun eller region. Branschbredden i Stockholm är mångfaldig större än på mindre orter. Mindre orter – har idag snarast en minskande branschbredd då befolkningsunderlaget minskar och handel och service försvinner.
Ytterligare en förklaring till de demografiska förändringarna är att priserna på bostäder i storstädernas kärnor stigit kraftigt, vilket i sin tur lett till att många nyinflyttade valt att bosätta sig i kommuner på pendlingsavstånd. Storstäderna har expanderat därigenom expanderat geografiskt.
Bland de 50 snabbast växande kommunerna är det bara fyra stycken som ligger utanför våra tre storstadsområden.
Det finns ingenting som talar för att utvecklingen långsiktigt kommer att förändras. Gruvboomen i Norrlands inland i bland annat Malmfälten och Pajala gör att den ekonomiska aktiviteten är hög i dessa områden och efterfrågan på arbetskraft är stor. Så troligen kommer befolkningen att öka men det är troligen temporärt. En stor del av arbetskraften bosätter sig inte på orterna utan ”långpendlar”. Givet att det inte går att bygga nya bostäder med någon särskilt god ekonomi (att bygga hus kostar mer än marknadsvärdet) blir det också mycket mer eller mindre tillfälliga bostäder på orterna.
Storstädernas – och för den delen regionala centra – utmaning är att bygga bostäder i tillräckligt hög takt så att problemen med bostadsbrist begränsas. Ett problem i sammanhanget är emellertid utfasningen av stöden till att bygga hyresrätter som gjordes på 1990-talet medför att det inte är särskilt lönsamt att bygga hyresrätter. För sådana behövs också. Oavsett befolkningskoncentrationen kommer att fortsätta.
About Stig Björne