Stig Björne: Sveriges ”Småorter” blir fler

Begreppet småorter enligt den statistiska definition togs fram av SCB 1990. Man gjorde det för att urskilja områden utanför tätort. Om man gör en demografisk analys av en kommun så hade dessa tidigare blivit ett slags ”övrig befolkning”. År 2000 gjordes även fritidshusområden och arbetsplatsområden utanför tätort. En småort kan inte överlappa en tätort, men däremot ett fritidshusområde eller arbetsplatsområde utanför tätort.

År 2010 så uppgick antalet småorter till nära 3 000 st (2 920). Antalet småorter har på fem år ökat med 43 stycken. Det finns flest småorter fanns det i Västra Götaland, Skåne och Stockholm. En småort har 50-199 invånare och högst 150 meter mellan husen.

I Sverige bor det ca 280 000 personer i en småort (år 2010). Det är en ökning med 1 800 sedan 2005. I genomsnitt bor det nästan 100 personer per småort. Nästan 19 procent av småorterna har endast 50-59 invånare. De småorter som har fler än 199 invånare består till 50 procent eller mer av fritidshus. Egentligen ska en ort med minst 200 invånare klassas som tätort, enligt SCB:s definition, men eftersom tätorter inte kan ha mer än 50 procent fritidshus, blir de småorter istället.

Småorter bildas vanligtvis av områden där befolkningen har blivit fler än 50 personer. Det är antingen äldre bebyggelsegrupper vars befolkning har ökat eller helt nya bostadsområden som inte ligger i direkt anslutning till tätort eller annan större småort. Men nya småorter tillkommer också när tätorter som minskar sin befolkning eller bebyggelsestrukturen förändras och klassas om till småorter. Det kan bero på att befolkningen har minskat till färre än 200 eller att områdets andel av fritidshus överstiger 50 procent.

Det tillkom 284 nya småorter mellan 2005 och 2010. De flesta nya bildades i Västra Götalands län. Av de nya småorterna hade 34 stycken varit tätorter eller delar av tätorter år 2005. Samtidigt upphörde 241 orter som småorter. Av dessa uppgick 78 stycken i tätorter, antingen som egna tätorter eller som delar av befintliga. Då de blev egna tätorter hade deras befolkning vuxit sig större än 199 personer. 162 småorter upphörde pga minskad befolkning, då en småort inte kan ha färre än 50 invånare. En småort hade växt ihop med en annan småort.

År 2010 hade 34 procent av småorterna en hög andel fritidshus. Ortens fastighetsbestånd bestod då till minst 30 procent av fritidshus. I Stockholms och Kalmar län hade mer än hälften av småorterna en hög andel fritidshus. 12 procent av småorterna överlappar de fritidshusområden som SCB också tar fram. Ett fritidshusområde har minst 50 fritidshus och avståndet mellan husen är max 150 meter.

Cirka 1 120 000 personer (motsvarar 12 procent av befolkningen) utanför det som definieras som småort och tätort vilket är en minskning med ca 17 000 personer under fem år. Endast i Stockholms, Jönköpings och Hallands län hade befolkningen utanför småort och tätort ökat sedan 2005. I Stockholms län fanns dock endast 2,7 procent av den totala befolkningen utanför småort och tätort. I 15 kommuner bor mindre än 1 procent av befolkningen utanför småort och tätort. De finns alla inom de tre storstadsområdena. Två kommuner saknar helt befolkning utanför tätort eller småort. Det är Stockholmskommunerna Sundbyberg och Solna. Det är också de kommuner som är mest tätbefolkade i Sverige och där bebyggelsen i stort sett hänger ihop i hela kommunen – bortsett från större parker och industriområden.

Stig Björne

About Stig Björne

Stig Björne bor i Stockholm, men är född och uppvuxen i Umeå där han utbildade mig till ekonom vid Handelshögskolan. Tidigare arbetade Stig Björne som VD och senare seniorkonsult på Sweco Eurofutures AB.